En gammal vän

Om det fortfarande hade varit du och jag,
skulle vi varit vänner i fem och ett halvt år idag.
Men någonting hände och du släppte min hand,
jag kunde inget annat göra än att se på när du försvann.
trots att det är över 2 ½ år sen,längtar jag efter och saknar dig än.

Jag skulle göra vad som helst bara det blev bra,
för utan dig i livet funkar ingenting som det ska.
Jag behöver dig, mitt hjärta skriker ditt namn,
om du hade varit här nu, hade jag fått gråta i din famn?
Hade du tröstat mig med de ord som alltid fick mig le,som gav mig något att kämpa för, styrkan som fick mig orka mer?

Sen du försvann har jag fått betala för mina andetag,
min luft är inte gratis när det inte är du och jag.
För varje dag faller jag sönder,
och nu dröjer det inte länge förrän jag går under,
och det enda som kan rädda mig är du,
i mitt mörker är det bara du som kan vara mitt ljus tyvärr.



Den vänskap som fanns emellan oss var speciell. Vi delade allt, var aldrig ovänner och skrattade alltid. Så fort vi umgicks så hände det alltid något, men det var inte något som vi inte kunde skratta åt. Det kändes verkligen som om att det var du och jag mot världen, men jag antar att jag lät mig luras, eller? Var det meningen att det bara skulle vara en massa lögner och lovanden i slutet? Jag hoppas innerst inne att vi en dag hittar tillbaka tillvarandra och får den vänskap om inte bättre som vi hade. Saknar den jättemycket. Även dig så klart!